befäl

See also: befal

Swedish

Alternative forms

Pronunciation
  • Audio(file)

Noun

befäl n

  1. a military officer
    ett 40 år gammalt pensionsavtal som ger befälen möjlighet att gå i pension vid 60 års ålder
    a 40 year old pension agreement that gives officers the option to retire at 60 years of age
  2. command (as: being in/under command), authority
    Under Nisses befäl utplånade de fienden
    Under Nisse's command, they wiped out the enemy
    Vem för befälet?
    Who's in command?
    Jag är ju själv en man som står under andras befäl
    For I am a man under authority (Matthew 8:9)
    Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel
    Now Joab [was] over all the host of Israel (2 Sam. 20:23)

Declension
Declension of befäl 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative befäl befälet befäl befälen
Genitive befäls befälets befäls befälens

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.